Om ett hus kan ha en själ, så har Florins många!

Här finns föreståndarinnan Elisabeth Andersson som drev mejeri i byggnaden på 1800-talet, berömd för sitt fantastiska smör.
Här finns de tysta åren när huset blev ett fönsterlöst och tillbommat vapenförråd åt militären.
Och så finns dagen för 20 år sedan när Dorthe Florins föräldrar, pappa Jens och mamma Rita, såg en annons om att fortifikationsförvaltningen sålde en byggnad i Hunnestad.

Där andra såg ett stort övergivet stenhus såg de sitt framtida drömboende. Tillsammans skapade de det hem som fortfarande kallas ”gamla mejeriet” i Hunnestad. Pappa Jens dog 2019 men i Florins lever hans ande kvar i det gedigna hantverket och i alla tusentals timmar både han och Rita lagt ner.

Där andra såg ett stort övergivet stenhus såg de sitt framtida drömboende.

Idag har Dorthe svingat sitt trollspö över huset. Essensen är kvar: Rymden, utsikten, trädgården, eldstaden och den balsalsstora altanen… Men nu med en ny interiör som är skapad för att glädja både själ och öga.

Välkomna

Det gamla mejeriet, fotograferat 1902 av Edward Mathsson. Här verkade föreståndarinnan Elisabeth Andersson som vunnit flera utmärkelser för sitt goda smör. Mejeriet drevs till 1940.
När militären tog över blev huset ett vapenförråd med igenbommade fönster.
Makarna Andersen renoverade huset i 2000-talets början. Här på en bild från 2008.
Huset som det ser ut idag.